Whiplash gick att bota
– Utan operationen i USA hade inte Hans och jag fått barn, berättar Helena, som ett år efter sin whiplash-operation, 4 januari 2008, födde sonen Jesper.
Relaterat
I
tonåren fick Helena magsår på grund av värkmedicinen hon tvingades
äta, men klarade studenten och fick anställning som banktjänsteman.
Efter två år med yrsel och okontrollerade kräkningar drabbades hon även av
panikångest och hon föreslogs sjukpension.
– Aldrig, sa jag. För mig var sjukpension detsamma som att sluta leva. Jag
var ju bara 25, och jag bestämde mig för att starta ett hunddagis.
Tack vare envishet och banklån
köpte Helena och hennes sambo sedan 14 år drömhuset i Åsbyggeby och byggde
hundgårdar och en inhägnad rastplats mot fälten på tomtens baksida.
– Att någon trodde så mycket på mig att jag, trots min värk och smärta,
fick låna pengar betydde oerhört mycket, säger Helena.
Så läste Helenas mamma en artikel
om whiplash. Whiplash hade då blivit medicinskt vedertaget och
i stället för journalanteckningar om fibromyalgi, övervikt, en ”fettknöl”,
hypokondri, psykisk labilitet fick Helena diagnosen whiplash.
– Efter en tid hörde jag talas om den svenske läkaren, Åke Nyström, i USA,
som utvecklat den så kallade triggerpunktskirurgin, för behandling av
whiplash, och kontaktade honom.
Men, vården och
försäkringskassan rekommenderade Helena att välja sjukpension framför
operation. Valde hon ändå operaration fick den ske på egen risk och utan
ekonomiskt stöd.
Efter mejlväxling med Åke Nyström fick Helena tid för undersökning,
operation och hemskrivning december 2006.
Det ”enda” Helena själv behövde
garantera Åke Nyström var att hon var smärttålig då delar av ingreppet
sker i vaket tillstånd utan smärtlindring.
– Jag var sövd när jag öppnades och syddes ihop, men under själva
ingreppet var jag vaken. Jag vägledde honom i sittande ställning genom
alla mina smärtpunkter. Den sista gjorde mest ont eftersom den låg så
djupt, och när Åke frågade om jag orkade fortsätta svarade jag förstås ja,
men smärtan var värre än att föda.
Två veckor efter operationen var
Helena hemma i Åsbyggeby igen; fullt återställd.
– Vi höll på att rusta huset då, 2006, och när Hans och jag kom hem från
USA rustade jag vardagsrumstaket själv. Jag som inte ens kunnat titta
uppåt förut!
Helena rör sig lätt och smidigt mellan vardagsrummet, matplatsen och köket, fyller på våra kaffekoppar och berättar. Banken hade åter trätt in med ett lån för resa, kost och logi. Medan Helenas föräldrar och amerikanska staten stod för operationskostnaderna; 35 000 kronor vardera.
I dag är ärret från nacken och
en bit ned mot skulderbladen det enda som återstår av de 17 åren av värk.
Där smärta och yrsel tidigare begränsade Helenas liv pirrar det i dag av
livslust.
– Jag har så mycket energi och vill så mycket! Jag blir aldrig trött nu!
Jag hoppas att jag kan inspirera andra som lider av whiplash att inte ge
upp. Men utan Hans, mina föräldrar och min bank vet jag inte hur det gått.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 18 nov 2009 20:46 MJ (Ej registrerad)
Jag opererades i april 2004, av samma läkare och med samma metod som Helena. Blev fullständigt återställd efter att tidigare ha varit fulltidssjukskriven i ca 3 år p.g.a två whiplashskador. Hade jag inte opererats så hade jag blivit sjukpensionerad vid 23 års ålder.
Vad skulle ha blivit mest kostsamt för stat och landsting;
Våra operationer eller våra sjukskrivningar?!?
Istället får jag tacka Nordea för det beviljade banklånet.
En skam att vi inte får hjälp!